Finns det någon som gillar att bli mikromanaged – eller för att använda den försvenskade termen, mikrochefad? Jag skulle säga att det är bland de egenskaper man uppskattar och tolererar sämst hos sina ledare. Ändå verkar det mikrochefas jämt och ständigt och på alla arbetsplatser.

Så det finns ett gäng gängse uppfattningar till varför det här görs vad man bör göra åt det osv. Det hittar du garanterat en googling bort. Det perspektiv jag vill fokusera på är att det här främst handlar om det mellanmänskliga, och framför allt om makt. Låt mig använda mig av ett exempel från en tidigare arbetsplats.

Den här chefen var generellt sätt en ganska bra chef som kunde balansera att stå upp för sina anställda och svara mot högre chefer i en ganska stor organisation där högsta ledningen dessutom satt i ett annat land. Hen var ganska närvarande i vår arbetsgrupp och hade god kännedom kring arbetsprocesserna för varje anställd. Vår grupp var liten så det var inte omöjligt för henom att hålla full uppsyn. Men bara för att man kan betyder det inte att man bör.

Den här chefen tänkte nog inte på att hen så ofta mikrochefade, men hen kunde dyka upp och säga åt någon av oss hur något skulle göras som hen var fullt medveten om vår kompetens för, i vilken ordning något skulle göras även om det störde vår egen kontroll över situationen och en rad andra typiska mikrochefarbeteenden. Det var också vanligt att hen började göra ens uppgifter utan att man bett om det eller att det behövdes. Helt klart övertramp mot ens arbetsintegritet.

Hur kan man då som anställd se på en sån här chefs beteende? Finns det någon annan inställning här än att det ska sättas gränser av den anställde (det vill jag ändå uppmana dig att göra om det är ett stort problem för dig i din arbetsvardag)?

Alla som varit med om det här vet att det inte bara är irriterande det kan också påverka ens självkänsla. Chefens beteende säger att hen inte litar på dig och att hen alltid kontrollerar allt du gör efter du gjort det. Inte så lite stressande att ha det hängande över huvudet. Att veta varför chefen gör så kanske hjälper en del att vara överseende, men problematiken med bristande tillit försvinner inte med det. Att göra saker ännu lite bättre brukar inte heller avhjälpa de här problemen eftersom det inte handlar om hur bra du presterar. Kanske inte så uppmuntrande att höra, men min poäng är att det varken det är dig det är fel på eller att beteendet att hela tiden göra lite bättre ifrån dig kommer bygga förtroende hos en sån chef. Du kommer istället hamna i en dålig spiral där du hela tiden presterar mer och mer tills du i värsta fall bränner ut dig.

Bristande tillit hos en chef kan vara isolerat till att bara röra en person, men min åsikt är att det snarare är ett tecken på en dåligt fungerande organisation. En organisation som har problem i högre led kommer till slut att känna av det allra längst ned. En vanlig anställd ser bara ett litet fragment genom ett beteende från sin närmsta chef.

Vad betyder det då för dig om att det är ett organisatoriskt problem? Vi zoomar ut till det bredare perspektivet, till maktaspekten. Ovanför dig finns det med stor sannolikhet någonstans en kedja där maktbalansen är otydlig eller rubbad. Jag tycker mig oftast sett det här högt upp i organisationer för att sen sprida sig ner. Säg då att det är en VD som orsakar den här obalansen då blir de närmast hen genast påverkade vilket yttrar sig i allt från osäkerhet, gränsöverskridande, utmanande av positioner, överdriven kontroll osv. Underställda till de här personerna blir i sin tur påverkade och reagerar på sitt unika sätt och så vandrar det vidare i leden. När det väl hamnar hos dig har du en chef som står och hänger över din axel för att försöka hitta något att kontrollera och det mandat till kontroll din chef har är att kontrollera dig.

I ett land där man anser sig få bestämma själv över sitt liv blir det en skavande punkt när det här sker eftersom att det uppenbarar att du i ditt arbete faktiskt inte är helt fri. Du är absolut ingen slav, och du är där för att du ”valt” att vara där (jag skriver ”valt” eftersom det kan vara påtvingade omständigheter som gör att du måste ta ett jobb. Verkligheten är ju sån för de flesta att man behöver pengar för att överleva och därför inte kan välja särskilt fritt vilket jobb man kan ta, en valfrihet som många idag ändå försöker påstå att alla har.). Men när du väl är där har du ju inte full frihet att göra precis vad du önskar, du är ju anställd för en roll och chefens uppgift är att utveckla och stödja dig (snällt uttryckt) eller hålla dig inom din roll och se till att du sköter dina uppgifter (mindre finkänsligt uttryckt). När då maktbalanserna är rubbade och det blir mer oroligt uppdagas din ofrihet mer tydligt i och med mikrochefandet. Du blir inte längre hållen i långt koppel och får ta dig runt som du vill för att lukta på kanterna av ditt område, utan du får ett stramt koppel som tvingar dig att gå fot. Och du blir irriterad över att en begränsning som inte funnits tidigare men som nu tvingar dig att foga dig.

Som ett förtydligande avslut så ser jag inte på det här som alltid rådande. Det är mer för att belysa för dig som läser hur du kan se på vad som händer på din arbetsplats och mellan dig och din chef när de här situationerna uppstår. Du är som sagt ingen slav, men att ha en chef över dig innebär att någon har betald befogenhet att under dina arbetstimmar bestämma över ditt liv. Per automatik betyder det att makten över ditt liv också minskar.

/A