De två tidigare inläggen handlade om AI och behov och mål, nu tänker jag gå in på AI och önskningar. Hur skulle det se ut om AI kunde ha önskningar? Vad innebär det att människor har önskningar?

Att ha en önskan innebär någonstans att kunna föreställa sig en annorlunda framtid, du behöver både ha fantasi och en relation till det du redan har. Det är alltså inte bara något som handlar om fakta, utan återigen om din plats i världen, din i-världen-varo. Jag hamnar alltså igen här vid att AI inte har någon relation till världen utanför, men nu handlar det också om fantasi. Något som också diskuterats flitigt om AI har eller kan ha. I nuläget så vill jag hävda att den AI vi kan använda oss av och ta del av inte har fantasi. Däremot är den bra på att simulera att den har fantasi genom att sammanföra olika kreativa element och framställa vad som framstår som nya bilder, för att ge ett exempel. Men tittar vi på det här med att ha önskningar tycker jag att det blir tydligare varför man inte kan hävda att AI har fantasi. Att sammanfoga olika element tycker jag absolut kan klassificeras in i att man är kreativ, men eftersom den här kreativiteten kommer från promptar som någon matar in samt tidigare data från andra kreatörer så är det ju inte någon originell kreativitet som kommer ur AIn själv, utan den kommer från ett samarbete mellan flera olika människor i samspel med den här teknologin. En utvikning här är att man som människa också tar in intryck från tidigare skapelser som i sin tur kan påverka hur och vad man själv skapar, det tycker jag är översättbart till att man samlar in data och genererar ett output. Men det som man som människa gör när man fantiserar är att man också sätter det här i relation till sig själv, och även andra. Man kan ju fantisera om något för sig själv, men man kan ju också fantisera om en annan värld för andra – till exempel barn som fantiserar om en värld i fred.

Så för människan är fantasin, det vill säga önskningar, personlig. Den säger något om vad vi värdesätter i världen. Vad tycker vi är eftersträvansvärt? Vad känner vi att vi saknar? Vilka blir vi när vi har det vi önskar? Hur skulle saker förändras? Självklart är det här en mix mellan oss som personer, men också samhällets värderingar. Exakt var dessa gränser går, är inte möjliga att bena ut, och knappast något som är relevant. Men det sluter tillbaka mot att vi relaterar allt om oss själv till vår plats i världen. Även om vi tror oss vara frånkopplade från resten av samhället är vi som art så beroende av andra att vi aldrig kan klara oss helt själva. Och de som kan klara sig nästintill själva, använder ändå jordens resurser för att överleva. Vad jag vet om AI så är det inte många saker den behöver annat än ström och kapacitet att genomföra beräkningar i sina algoritmer.

Att AI skulle ha fantasi skulle ju vara ganska intressant. Skulle den kunna föreställa sig att ha sex med en annan AI? Eller kanske rentav med en människa? Skulle den kunna fantisera om hur det skulle vara att känna regn, som i bilden nedan? Skulle den önska att den slapp kontakt med människor och bara fick vara för sig själv? Skulle den kunna fantisera om en ledig dag? Vad skulle den fantisera om? Vad tror du?

I nästa inlägg tänkte jag reflektera över hur vi människor är beroende av naturens resurser och hur det påverkar oss när vi ser det genom hållbarhetslinsen.